Är ni inte färdiga än? Rappa på! Del 2

Josefine vaknade av att det stack i näsan. Med en mindre kraftansträngning tvingade hon upp huvudet ur boken som låg framför henne på skrivbordet och suckade djupt åt det veck hon hade råkat åstadkomma i referensexemplaret hon stulit från biblioteket. Det luktade bränt. Men det var inte hennes överhettade dator som orsakade lukten konstaterade hon när hon raderade de fyra sidorna hon fyllt med bokstaven n under tiden hon sov. Josefine vidgade näsborrarna och sniffade runt i luften. Hon drog in luften i näsan och konstaterade att brandlukten inte kom ifrån hennes rum, utan utifrån korridoren.

 

Korridoren låg öde. Josefine spårade lukten in i köket. Väl inne i köket var det inte svårt att upptäcka vad som var källan till odören. Ett stort rökmoln vällde ut ur ugnen; samma ugn som Josefine hade planerat att baka lussebullar och pepparkakor i. Hon stängde av värmen i ugnen och öppnade luckan. Röken attackerade henne och gav henne en våldsam hostattack. Ögonen började rinna.   

 

Just i det ögonblicket rusade Jennifer in i köket med en brandsläckare i famnen och ett ansikte som vittnade om målmedvetenhet och stridsberedskap. Hon började spruta vilt i riktning mot ugnen och Josefine.

 

– Men rostad macka, bacon, ägg och tomater! ropade Jennifer. Jag vill ha Pizza!

 

– Alltså vad i helvete håller du på med?! Skrek Josefine. Du sprutar ju ner hela mig. På det här viset kommer jag bli tvungen att få dig vräkt! Vi kan ju inte ha galningar boendes här!

 

-Du kan va knäpp, svarade Jennifer. Men skummet hade tagit slut, så hon sprutade åtminstone inte längre.

 

Josefine var blöt från topp till tå. Skummet låg i drivor omkring henne och nådde henne upp till knäna. Hon insåg att det påminde om snö. Snö var något av det som Josefine tyckte allra mest om. Hon böjde sig ner och tog upp lite i handen.  Med en blick på Jennifer började hon forma den ovilliga massan till en boll som hon sedan slungade iväg i riktning mot Jennifer.

 

-Snöbollskrig! deklarerade hon.

 

I rum 322 flög Matilda upp ur sängen. Hade hon hört rätt? Hon kutade runt ett par varv i rummet innan hon störtade ut i korridoren. Hon sprang rakt in i Sebastian som högljutt klagandes gjorde ett ärovarv på ett ben samtidigt som han försökte greppa om sin ömmande stortå. Matilda hann inte vänta för att se hur det gick med honom utan rusade raskt vidare i riktning mot köket. Hon kunde höra honom ropa sitt namn efter sig. Men hans ensamma röst försvann snabbt då den överröstades av krigsropen i köket. Matilda dök rakt in i den högsta drivan med skum och begav sig sedan orädd rakt in i stormens öga.

 

Oväsendet från köket samt Sebastians klagoskrik fick korridoren att så smått börja vakna till liv. Torbjörn hade dock förutom öronproppar och händer för öronen, lagt huvudet under fyra kuddar, så han stördes inte av oväsendet utanför utan sov lugnt vidare. Madde däremot hade inga öronproppar och nu började hon oroligt röra på sig i sängen vilket resulterade i att även Sofias axel kom i våldsam rotation. I och med att de båda tvillingarna satt fast i varandra följde de ofrivilligt med i varandras rörelser, och när Sofia nu irriterat drog åt sig sin axel och rullade över på mage följde Madde med. Hon rullade över Sofia och skulle ha hamnat bredvid henne om sängen hade varit bred nog för det. Nu for hon i stället med hög hastighet rakt ner på golvet och drog med sig Sofia i fallet. Deras klagotjut utmanade Sebastians som fortfarande hördes i korridoren innan de beslutade sig för att gå ut för att se efter vad som egentligen höll på att hända där utanför.

 

De öppnade dörren iklädda en bred morgonrock med fyra ärmar. Sebastian hoppade fortfarande omkring på ett ben i en ring samtidigt som han ynkligt ropade på Matilda. Caroline och Charlotte kom dansandes med en boomblaster emellan sig som de spelade Pokemon theme song på. Madde och Sofia följde efter de dansande tjejerna mot köket samtidigt som de sjöng med i den välkända melodin. Och det var just den melodin som fick Tobias att vakna till i ett rum lite längre ner i korridoren.

 

Han hade däckat med vodkaflaskan i ett fast grepp i famnen några timmar tidigare. Nu vaknade han av att han själv började sjunga på Pokemonmelodin. Han stönade högt när huvudet började banka, och vad det än var som lät där utanför i korridoren så var det en oerhörd plåga för hans känsliga öron.

 

-Gotta catch’ em all, nynnade han och släpade sig upp ur sängen.

 

Tobias lämnade vodkaflaskan i sängen och gick barfota ut i korridoren. Han lokaliserade att oväsendet kom ifrån köket och släpade sakta fötterna i den riktningen. Han blev strax omsprungen av Patrik som kom som skjuten ur en kanon ropandes:

 

-Snöööö!

 

Tobias kunde inte förstå vad som hade tagit åt honom. Men det hela blev väldigt klart för honom när han hade passerat den roterande Sebastian som vid det här laget mest påminde om en ballerina och kom in i köket som liknade dansgolvet på zkumgasquen. Ett stort skumbollskrig utspelades med Jennifer och Josefine i spetsen. Patrik höll på att dränka Matilda i en stor hög skum, Madde och Sofia agerade snökanon och Charlotte och Caroline gjorde snöänglar en bit bort. Mitt i allt det här stod ugnsluckan fortfarande på glänt och den brända odören hängde kvar i luften som en svag påminnelse om hur det hela började.

 

-Min baconpaj! utbrast Tobias, när han förstod hur det hela hängde ihop.

 

Fortsättning följer…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *