Idag blir jag av med oskulden. Skriva-i-P6-bloggen-oskulden och den känns ungefär som diverse andra första-gången-aktiviteter. Fumligt, nervöst och man hittar inte alltid. 

 

Egentligen känns allting ganska nytt. Sex dagar har gått sedan jag blev invald sexmästerist, två dagar sedan första mötet med ovannämnda titel. Det var nog först igår det blev verkligt, då jag tynade bort i soffan mellan popcorn & TV-tablåer. På SVT visades något de kallar humorprogram, med diverse kända ansikten som skulle göra bort sig inför hela svenska folket. 

 

Så där, någon gång mellan kvällsmackan & panikläsa-kurslitteraturen-innan-sängdags, dök det upp en student på TV. Lila overall med grönt ben, (jag har ingen aning om vilket sexmästeri, eller om det ens är ett sexmästeri, men den nedfläckade, ärmlösa overallen fylld med märken gick det inte att ta miste om, det var en student) Min syster fnös lite då denne sprang fram till en gammal bekant & nuvarande kostymnisse, för att hälsa och prata gamla minnen, då mina mungipor vreds till något slags leende. Jag letade märken på overallen, kanske något jag sett, eller något jag kan byta till mig? Jag började gräva bland mina minnen & minnesluckor för att finna tidigare bilder av liknande overall, dock utan framgång.

 

Sen kom jag på att det nog inte gör någonting, ändå. Jag kommer säkert se personen i fråga (även om den nu var fiktiv) på kommande sexmästeriresor, sittningar, eller bara vinka halvhjärtat i dimman. För när min overall är täckt av liknande tygmärken & ölfläckar, går det inte att ta minste om mig heller.

Jag är en student & jag är en sexmästerist!  

 

/ Bella