Bättre sent än aldrig..

Jag började skriva om maskeradbrännbollen i tisdags, men jag hann aldrig riktigt klart. Men men här kommer det: 

Vilka hade det mest uttänkta temat på årets maskeradbrännboll? Jo vi såklart. Vi har ju våra ständigt frusna män som söker kärlek, och vad omges frusna män av om inte snögubbar. Det är ju därför de är frusna. Snögubbar är ju kalla!

Större delen av gruppen möttes i pedagogens cafeteria som snart förvandlades till en snögubbeverkstad. Morotsnäsor klipptes och fästes runt våra huvuden och snöbollar bildades med hjälp av pappersinsamlingen på biblioteket. Med mössor och halsdukar måste jag säga att vi blev ett stiligt litet gäng. Men aj vad svårt det var att gå med ihoptejpade ben. 


Vi håller på att förvandlas till snögubbar.

Så var det dags att bege sig till slottsskogen där vi hade ytterligare ett gäng som väntade på oss. Även de fint klädda förstås. Men i slottsskogen fanns det även gräsfläckar att skåda och ett par bänkar hade ockuperats av ett gäng uteliggare. Vi funderade på om vi skulle ringa polisen, så att de skulle komma och hämta dem =). Några turister med reseledare verkade ha hamnat helt fel, med ananasdrinkar och skidutstyrsel. Fast det var ju en kille som var smart nog att ta med sig tältet, det kunde ju komma till användning. Vampyrer, rallybrudar, djävular och mycket mer kunde man även hitta om man letade lite. Det var gott om konstigt folk i slottsskogen denna kväll.

Spelet började i alla fall. Vi fick möta de vilsna turisterna. Banan vi spelade var dock livsfarlig. Jag kunde ju nästan inte komma över bäcken med mina ihoptejpade ben. (Tejpen skavde för övrigt in i benen när jag sprang sen, så jag har världens härligaste skavsår).

Vi började ute och jag och mina snögubbar gömde lite hjärtan på planen som våra frusna män började leta efter i sin jakt efter kärleken. Spelet gick väl sisådär tyckte vi, men det var tydligen tillräckligt bra för att ta oss till semifinal, en glad överraskning! Men trots att vi spelade bättre än bäst i semifinalen, där vi brände ut det andra laget, blev det tyvärr ingen final. Några i laget hade missat vilket håll man skulle springa om ett träd, så vi fick minuspoäng för fusk. Det var ju inte med mening ju! Tyckte att Viktor kunde ha varit lite snällare i sin bedömning. Men men… 

Jag tog mig sakta men säkert ur min snögubbedräkt på väg mellan slottsskogen och järntorget. På järntorget passade jag och Elin på att ta ett dopp i fontänen där och några gräsfläckar var snälla och ställde upp och fotade oss. 

Sen bar det av till röda rummet, där jag och Elin bestämde oss för att dricka lite exotiska drinkar. Dock hade de ingen Malibu i baren så jag kunde inte få en Pina Colada, inte heller hade de Havanna Club och man kan inte dricka Cuba Libre med någon annan rom än Havanna Club, så slutligen bestämde jag mig för en sex on the beach. Bartendern frågade efter alla mina jobbiga frågor om jag var bartender och jo det är jag ju. Men drinken jag fick var mycket god, så det lät jag honom veta. När jag något senare på kvällen skulle bjuda gudphaddrarna på fanta, så fick jag den gratis. Me like!

Mina nollor hade åkt hem och jag hade ingen medphadder där så jag tyckte att det var dags att dra sig hemmåt. Jag skulle ju faktiskt upp tidigt och ut på VFU dagen efter. Men nej, när jag står och ska säga hejdå till Niklas så kommer Christian och säger att han inte heller har någon kvar från sin grupp där. Så han tycker att vi ska va ensamma tillsammans (okej tolka inte detta fel nu!). Så jag går med på att komma in till dem i 10 minuter till. Men när jag slår mig ner där går ju Christian iväg. Väldigt socialt av honom. Så en halvtimme senare så tar jag sällskap med Tommys nolla och åker hem.   

Redovisning har det ju hunnit vara, och jag förstår inte att folk inte lär sig. Jag kan inte komma i tid till detta tillfälle. Hur jag än försöker. Jag börjar tidigare och tidigare varje år, men jag får tydligen mer och mer att redovisa för varje år för det tar ju längre och längre tid. Jag började kvällen innan, från att jag kom hem vid elva-tolv- tiden efter att jag och Niklas hade suttit och funderat på vad sjutton det var som inte stämde i biljettförsäljningen till Hicka. (det visade sig vara ett missförstånd då det finns två Josefin inblandade..)  Sen satt jag fram till halv 2 då jag stupade i säng. Gick sedan upp halv 8, struntade i seminariet jag skulle ha varit på och satt hela dagen med redovisningen. Vid fyra träffade jag Alex i stan och vi gick på shoppingtur. (Vi fick dock aldrig tag i någon piska, så vi beslutade oss för att ge bort Harry till Anna istället)

Halv 5 skulle vi träffa Harry och Henning hemma hos Henning, men var de där när vi kom dit. Nej nej, självfallet inte. de kom 20 minuter senare. när jag insåg att vi inte skulle bli klara i tid skickade jag iväg Harry och Alex för att möta upp nollorna. När vi nästan var klara åkte vi iväg. Jag fick Henning till att springa hela vägen från Valand till Hummanisten vilket han påstod var 6km. Jag vet inte riktigt vad han har för längduppfattning. Jag vet bara att Göteborgsvarvet skulle vara väldigt långt för honom att springa. Dessvärre tappade Henning skon och snubblade under vår springfärd så vår fina förpackning gick lite sönder =(

Men man kan se det från den ljusa sidan. I år var jag bara en halvtimme sen och hann dit innan alla grupper hade hunnit redovisa. I våras hann jag inte ens komma dit innan den var slut. Förra hösten hade de varit smarta och satt tiden för redovisningen till kl 19. Då var jag nästan i tid. Bara några minuter sen. Våren innan dess hade vi ingen reovisning, så då var jag inte sen. Och då jag själv var nolla var jag en timme sen.. Ooops.. 

Men jag röstar för att i fortsättningen lägga redovisningstiden till kl 19 för det brukar jag hinna till =)

Efter redovisningen drog vi i alla fall till handelspuben. Lite trist att de hade gått ut med overallsförbud när det sen visade sig att det inte var overallsförbud. Man kan ju inte Capza civilt. Det går bara inte. 

När vi sen drog hemmåt blev det ett mellanstopp på kebabstället i nordstan, och vem hittar jag där om inte Bella. Andra gången den här nollningen jag hittar henne där, Vi tog sällskap till spårvagnen sen och plannerade för fullt våra frukostvisiter som gjordes i morse. 

Så här såg det ut då:

Först var vi hos Niklas. Han hade bett oss komma kl 8, Det ångrade han nog sen.

Nästa anhalt blev hos Anna. Hon hälsade oss med att hon hade hoppats att vi inte skulle komma, snacka om tacksamma gudphaddrar =).


 
Det drog ut på tiden, så Agge hann vi inte hem till, utan det fick bli ett möte på stan, å hon hade Gudphadderärenden att uträtta med Anna. Men hon verkade nöjd med frukosten i alla fall.

Oj vad långt det här blev! Vi ses på finsittningen imorgon! // Therese   

1 kommentarer till ”Bättre sent än aldrig..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *